Att jobba med ekonomi har aldrig lockat mig särskilt mycket. Jag kan egentligen inte svara exakt på varför, men jag tycker helt enkelt att det verkar så fruktansvärt tråkigt och framförallt enformigt. En anledning till att jag känner som jag gör är troligtvis på grund av att jag i princip är en matematisk idiot. Detta må låta både löjligt och osant, men tro mig när jag säger detta. Det är så sant som det kan bli. Det verkar som om att det ligger i mina gener, då både min mamma, mormor och syster också är usla på matematik. den enda som är ljushuvudet inom detta området i familjen är min far, men den genen tycks inte ha överlevt särskilt bra i min kropp.
Nu till det lustiga med denna historia. Av någon konstig anledning så valde jag att, mot en enorm förmodan, gå en utbildning i ekonomi. Hur detta egentligen kom sig, är en väldigt lång och som ni säkert förstår komplicerad historia. Men det är sanningen, och jag har än i dag svårigheter att verkligen acceptera detta öde. För det är nämligen exakt vad det blev för mig, ett öde som helt enkelt verkar ha varit förutbestämt.
För nu, tio år senare så arbetar jag som revisor på en bokföringsbyrå. Jag arbetar alltså med det som jag avskydde så mycket när jag var yngre. Mitt framtida jobb kom att bli min förra akilleshäl. Kanske är jag helt enkelt ett bevis på att man faktiskt kan lära sig mer om något, även fast man tror sig vara en idiot på området. Så alla ni unga där ute som tänker som jag gjorde. Ge inte upp, fortsätt att drömma.